Asfalten är spegelblank, ljus lägger kvateret som e skjutet i sank
ingen brinner i en stad som försvinner
ingen vinner i ett land där man får kinden
trasiga männsikor i tusental
mitt land, min stad är som ett utsatt barn
jag är mentalt utförsäkrad
alla vill se varje spänn e beräknad
tårar faller, någon gråter på riktigt
de lånar oss pengar nu och blåser oss skickligt
motorn är igång jag står still på parkeringen
tillbaks vid ruta ett nu blir det samma manér igen
ja e inte edens lustgård men det e ingen utopi på långa vägar i mitt glutthål
spanar efter nåt som ska likna ett ljussken
men allt e mörk likt en tragisk scen
de ekar känslor tungt här mellan husen
kylan biter, ingen värme ges av cityljus
cityljus, cityljusen
men vi beror av varandra, när kommer kring har vi bara varandra
låt oss leva i den andan,(och flygande mattan)
de e samma luft vi andas (samma luft vi andas)
solen den skiner och känslan är härlig
mammorna på gården skriker maten är färdig
ljudet av bollen som träffar min port ekar i takten och målar min ort
jag är glad, jag är stolt, jag är här med mitt folk
jag upskattar tiden för den springer som Bolt
jag tänker på orten och dem som gått bort
så jag lutar mig tillbaka och jag lightar min holk
för solen den skiner och känslan är härlig
jag fortsätter fram, jag är långt ifrån färdig
ljudet av crossen som cruisar i trakten
lär oss att ducka den klagande grannen
lär oss att hata den blåklädda mannen
för så fort vi fick glöden så släckte dem branden
vi lever i mörker ändå vi njuter för en dag vi ska skina som cityljusen
de ekar känslor tungt här mellan husen
kylan biter ingen värme ges av cityljus, cityljus, cityljusen
men vi beror av varandra, när allt kommer kring har vi bara varandra
låt oss leva i den andan, (och den flygande mattan)
de e samma luft vi andas (samma luft vi andas)
cirkulerar, runt i kvateret
kan inte sova jag är fast med problemet
jag är påväg utan slutmål, vill fokusera mina tankar men det är skjukt svårt
några främmande har gatan som bostad
tomma drömmar, jag hoppas dem har tron kvar
alla klyftor nu som växer med stor fart
de är fast bakom stängsel som boskap
jag spolar av mitt fönster och ser klart
det vi drivs av och jagar ger mer smak
men det är påväg åt fel håll, jag trycker på gasen och förlorar kontroll
de ekar känslor tungt här mellan husen
kylan biter ingen värme ges av cityljus, cityljus, cityljusen
men vi beror av varandra, när allt kommer kring har vi bara varandra
låt oss leva i den andan (och den flyagnde mattan)
de e samma luft vi andas (samma luft vi andas)
