Det är inte guld som glimmar, det är tårar och det kalla regnet
Mot en boulevard
Vad jag tänker, vad jag känner, vill jag glömma
I stunder utav värme på en
Bar
Genom fuktig dimma, där bara tystnad finns
När allt som fanns var drucket
En bild av dig, jag minns
Det är höst i Paris
Och jag ropar ditt namn
Höst i Paris och jag kramar mig själv
Och drömmer att det är din famn
Det är inte mig du ser
Det är min skugga för nu tillhör jag de glömda
Som inte finns du kanske inte minns
Mitt hem är kall betong, invid Seine där vattnet flyter grumligare
Än jag nånsin minns
I morgontimmens dimma, jag fryser i ditt dis
Jag saknar, längtar, somnar
I hjärtat av, Paris
Det är höst i Paris
Och jag ropar ditt namn
Höst i Paris och jag kramar mig själv och drömmer att det är vår
Höst i Paris
Och jag ropar ditt namn
Höst i Paris och jag kramar mig själv och drömmer
