Trubaduren vaknar upp mitt i natten, klockan fyra
Han är kallsvettig och dann
Nyss fyllda fyrtifyra
Men den man han ser i spegeln ser ut som minst sextitre
Han har levt ett hårt liv
Men nu får det va slut med det
Istället för affe tar han en kopp kaffe
Han känner sej trött och svag
Men det är inte utan behag
Trött på att rumla, trött på att slå runt
Den tid han har kvar
Vill han fylla med annat än strunt
Han tar upp sin gitarr och skriver en rad
Om de misstag han gjort
Om de drömmar som gått i kras
Om kvinnor och män i kläm, om ånger och bakfyllor
Han sjunger sitt bokslut
Över ett liv i spillror
Tam-da-da-dam
Tam-da-dam - du vet
Ett bluesliv hade han levt
Levt än här, än där, än hit och dit
Ett liv i kappsäck
Fyllt av sprit och kredit
Indisponibel ofta, ångerfull ibland
Men aldrig nånsin
Han känt nån skuld eller skam
Javisst tror han på Han däruppe och han därnere ännu mer
Men han är sin egen religion
Skriver sin egen katekes
Så varför skämmas eller ens be om ursäkt
När de synder man gör
De straffas man för i detta liv direkt
Tam-da-da-dam
Tam-da-dam - du vet
Ett busliv hade han levt
Sparka mot samhällstoppen och vurma för botten
Ge fingret åt potten
Och dra nitlotten
Men ett liv i autenticitet gör inte plånboken fet
Så nu får det tammefan
Va slut med det!
Trubaduren ser genom fönstret hur en ny dag gryr
Till en ny stad, ett nytt ställe
Mot nya äventyr
Han avslutar sången, tåget går snart från perrongen
Att alltid va fri - den tanken
Håller honom ständigt fången
Tam-da-da-dam
Tam-da-dam - du vet
Ett bluesliv hade han levt
Tam-da-da-dam
Tam-da-dam-dann –
Ett bluesliv levde han