Den här är tillägnad till en tjej som jag kände för länge sen, Ken

Yo, hon föddes i Stockholm, växte upp i en söderort

Ganska glad betong-flicka i en liten förort

Hon kom till tonåren och tog ett snedsteg

Morsan, hon av-vek och farsan han avled

Försökte festa bort smärtan som fanns inuti

Bedövanden, den känslan man får av lite kokain

Hon hamnade i fel krets och livet blev ba' svårare

Försökte sluta, jag kommer ihåg vad hon lovade

Det var den kvällen då hon kom till mitt hus

Hon satte sig i soffan, hon sa snälla hjälp mig nu!

Hon hade fått lite problem men det fanns inget jag kunde göra

Och häromdan när jag gick av scen så fick jag höra

Skulder överallt och hennes problem blev ‘ba flera

Hon satte sig i ett flyg och åkte ner till Sydamerika

Festade några veckor och sen vare dags

Med flera kilo kokain, gick in på en flygplats

Hon kommer aldrig komma hem igen

Hon kommer aldrig komma hem igen

Hon kommer aldrig komma hem igen

Allt hon ser nu är muren där på fängelset

Dom tog henne till ett rum och strippa av henne naken

Dom hitta kokainet och ba' tog henne till staden

Inlåst så satt hon nu och väntade på domen

Hon grät i flera timmar, gick igenom ungdomen

Svårt att förstå hur hon kunde hamna här

För drogen, den hon älskade, den tog hennes själ

Men jag svär även om minnena är tunga som du bär

Så förtjänar ingen människa att leva såhär

Det gick fel redan från början när hon föddes

Och i Sverige var hon bortglömd när hon stod där och dömdes

Men jag har inte glömt än när du kom till mig och hacka

Du gav mig sista linan för att få mig att börja skratta

Kan inte fatta att det blev så många år och jag kan tänka mig just nu, hur ba' kefft du ba' mår

Så jag skriver denna text o ba' hoppas att du får den

Den kanske ger dig lite styrka, där på gården

Bara en låt från ken som handlar om en gammal vän

Jag står och väntar på den dagen då vi möts igen

Hon kommer aldrig komma hem igen

Hon kommer aldrig komma hem igen

Hon kommer aldrig komma hem igen

Allt hon ser nu är muren där på fängelset